10 raka säsonger i Falun och fem SM-tecken blir slutstationen för Johannes Larssons elitkarriär inom innebandyn. Beslutet togs redan vid jul och nu är karriären över. Familjen, jobbet och kanske lite pyssel med Galantes klubbor är vad Johannes kommer lägga tiden på framöver och att stanna kvar i Falun finns det inga tveksamheter över.
Du tog det här beslutet redan runt jul, utveckla hur tankarna gick?
-Motivationen sviktade och jag kände att jag ville ge familjen mer av mig tid. Att jobba heltid och spela innebandy är krävande och med en liten här hemma så känner jag att jag vill ge mer tid av mitt liv till familjen. Kroppen säger sitt den med och det blir tuffare och tuffare att hålla sig hel och matchredo ju äldre man blir och när man slår man ihop allt så är det egentligen inget svårt beslut att ta. Det tuffaste med att sluta spela är att bryta upp från laget med allt vad det innebär i och runt omklädningsrummet. Vi är ett härligt gäng i Falun som verkligen bryr oss om varandra och den delen kommer jag verkligen att sakna.
Att sluta som mästare måste kännas bra men hur värderar du egentligen årets SM-tecken med det konstiga slut som säsongen fick?
-Jag har inte funderat så mycket på det och har själv svårt att påverka det som sker runt om i världen. Självklart vill man vinna matcher i slutet på säsongen men nu är det som det är och vi kan bara köpa läget och hoppas på att spridningen av viruset avtar så vi alla kan försöka återgå till det normala igen.
När du tittat tillbaka på din karriär, vilket är det starkaste minne du tar med dig?
-Alla guld har sin historia som jag tar med mig men det första som vi tog 2013 slår ut allt jag upplevt. Det var en häftig upplevelse att vara med om och jag är stolt och tacksam över att få dela alla gulden med IBF Falun och mina lagkamrater.
Det viskas om att du ändå vill fortsätta hjälpa Galante med hans klubbor. Hur mycket allvar finns det i tankarna om att fortsätta som materialförvaltare?
-Det har alltid varit ett stort intresse för mig att pyssla med materialet och det har varit riktigt kul att hjälpa mina lagkamrater med klubbor och sånt. Från allra första början så fixade pappa fixade ett förråd hemma i Filipstad där jag kunde sitta och pyssla med lagkamraterna innan träningarna och sen har intresset bara vuxit och följt mig genom åren. Galante kan nog tacka mig en del för sina framgångar allt, det kan han. Utan rätt längd på klubban är det svårt att skjuta dragskott sägs det…
-Någon tränare kommer jag aldrig att bli men jag kan absolut tänka mig att bli materialare OM det inte blir på bekostnad av familjen, den är verkligen prio ett för mig framöver.
Avslutningsvis Johannes, några tankar och ord till alla supportrar som följt din karriär och stöttat längs vägen?
-Det finns inte ord som räcker till för att tacka alla fans och partners som gett mig stödet och motivationen att spela innebandy på den här nivån. Jag är tacksam för det stöd jag fått och hoppas ni fortsätter stötta föreningen till nya framgångar och segrar.
Vid första hemmamatchen kommande säsong kommer vi att tacka av Johannes Larsson och Thomas Holmgren mer formellt och vi hoppas att så många som möjligt vill dela det tillfället med oss.